Försoning

Livet och Döden

Programmet uppdateras inte längre. Ett livsfilosofiskt kulturprogram med Eric Schüldt

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

För en tid sedan fick jag låna ett hus som låg högt uppe på en klippa vid havet. I huset bodde även en hund och hunden blev mitt enda sällskap under den här helgen.

Jag gjorde upp eld i tv-rummet och lagade middag till mig själv, en vattnig pasta.

Jag hade befunnit mig i huset i några timmar. Bäddat sängen på övervåningen, tänt den gamla fotogenlampan i köksfönstret och utfört min huvudsaklig uppgift – matningen av hunden.

Nu väntade natten. Natten var min utmaning och orsak till hela utflykten.

Och så satt jag där där i skymningen med en hund vars jakt efter sprättande gnistor från brasan var min enda underhållning.

Långt innan jag märker något har hunden ställt sig upp. Han är stel som en käpp med de långa öronen vridna bakåt och han morrar tyst.
Hans blick är riktad mot trappan upp mot övervåningen. Där uppe finns min bäddade säng och min telefon. Efter en stund hör jag att telefonen ringer. Det är efter midnatt, men egentligen är det inget konstigt att någon vill mig något sent en fredagsnatt.

Men någon däruppe svarar. Det är i alla fall så jag uppfattar det.
Ringsignalen upphör, hunden tar ett steg närmare trappan.

Något rör sig på ovanvåningen. Och jag tycker mig höra ett svagt mummel, som att höra en granne samtala med någon i lägenheten bredvid. Men jag uppfattar inga ord och efter några sekunder är allt över. Hunden fortsätter sin bevakning av trappan och jag vågar inte resa mig upp förrän han öron återigen slokar och eldstadens gnistor blir mer spännande än att lyssna efter ljud som bara han kan höra.

När gryningen äntligen kommer somnar jag i fåtöljen med den tunga hunden i knät. Jag försöker gömma mig bakom honom. Tänker att hans tunga andetag och långsamma snarkningar ska skydda mig på något sätt.

När jag vaknar är det som om ingenting har hänt och jag går snabbt upp på övervåningen. Där ligger min mobil med ett missat samtal. Den ligger exakt där jag la den.

Natten i huset var en prövning. Jag åkte dit för att möta den del av mig som jag aldrig förlikas med.

Jag ville möta min rädsla. Se mig själv i ljuset av det som skrämmer mig allra mest Som om upplevelsen av mörkret och ensamheten skulle rena mig. Göra mig fri.

Jag tog ett litet steg. Men ännu har jag långt kvar.

Medverkar i det här programmet gör Marja-Leena Sillanpää intervjuad av Robert Barkman, Rainer Carls intervjuad av Danjel Nam och Tomas Alfredson intervjuad av mig Eric Schüldt.